Detta är Svenska Reallyceum på Elisabethsgatan. En historisk byggnad inte bara för att Kari och jag gått där i åtta år med början i augusti 1950. Den användes både av röda och vita under inbördeskriget som förvaring och förhörslokal av krigsfångar.

Förvaring var huvudsakligen i gymnastiksalen medans förhören hölls i biologisalen. Författtaren Kjell Westö har berättat en del i “Där vi en gång gått”. För att ta oss dit beslöts det att Kari och jag skulle tentera oss in på Svenska Reallyceum, Kari efter fyra år, jag efter 3 i folkskola.

Svallins sommarstuga Kambo kom att spela en speciell roll i mitt liv, den första gången av tre. i mittten av augusti avsatte vi en vecka för att läsa in och träna på inträdesproven, svenska, geografi, matematik, Vi kunde räkna upp alla Finlands älvar, sjöar, berg och åsar, städer med mera. Alla i den mening att vi klarade provet. Eftersom Kari hade förlorat ett år genom att sättas i finsk klass och ett andra år genom att söka realskolan från klass fyra kom vi att hamna i samma klass. I åtta år gick vi tillsammans till och från skolan.

Detta räknat för fågelvägen mellan A och B blev sammanlagt ett varv jorden runt med råge.

1950 fick vi en lillebror Mauri Olavi Heino och ett nytt hem med adressen Båtsmansgatan 9 A 9. Entr’en låg mittemot Frälsningsarmens högkvarter. Det hade Mari nytta av för det blev nära till söndagsskolan. Den här lägenheten hade badrum men det hindrade inte att vi gick i bastun också. Utöver lägenheten investerade Tyyne och Paavo i en Volvo lastbil. **Tyyne skötte ekonomin och hemmet, Paavo skötte enbilsåkeriet.

Som kronan på verket inhandlades en telefon och en andel i televerket. Jag kommer fortfarande ihåg telefonnumret, 52437, Viisi Kaksi Neljä Kolme Seitsemän. Efter några år lades en sjua till som första siffra 752437