Olympiaåret i Helsingfors 1052. Skolan slutade som vanligt den sista maj. Anna och Sven skulle med båt komma till Helsingfors i mitten av juni. Kari och jag fick flyga till Stockholm. Sen skulle jag följa med mina svenska föräldrar tillbaka med båt till den nybyggda Olympiakajen. På flyget blev vi erbjudna det ena och det andra men vi tackade konsekvent nej. Vi var helt överens om att det skulle kosta väldigt mycket att tacka ja. Och inte ville vi störa vuxna i arbete med att fråga. Väluppfostrade barn tidigt tränade att respektera boxens gränser.

Det var här på Båtsmansgatan 9 A 9  som Tyyne och Paavo köpte en aktie i motsvarigheten till Televerket.  Det viktiga med den aktien var att det medföljde en väggmonterad telefon. Jag kommer fortfarande ihåg telefonnummret: 52437. Så småningom lades till 7som första siffra, 752437

Det är de verkligt historiska händelsaerna som fastnar i minne.

Gör ett försök att sparka liv i bloggen. Har varit ganska deppig en längre tid. Stirrar på skärmen. Jag spelar inte schack så Ingmar Bergmans Död får leta upp någon annan. själv blir jag mer och mer liknöjd. Närmar mig bleka dödens minut.

Detta får vara en början. Tar nu och tittar på en Netflixdokumentär om judeutrotningar.