Engelska fick vi i klass 2, läraren hade bott i London under kriget, undervisade helt på engelska, Lampenius alias Lampan spred ljus över det engelska språket till en början med fonetisk stavning: “Mistöö Nox kiips hiss såx inn öh pink schocklitt båx”
Klasssföreståndaren kallades för Blomman, en föredömlig lärare, rak och rättvis.
Fysik och kemi höll till högst upp i huset och lektorns, Tjanolis pedagogiska metod var att sätta oss elever att rita av de olika experimenten med mesta möjliga färgglädje.
Svårt att säga om metoden var bra eller inte men lektorn kunde gå ut och göra något annat medan vi ritade.
En liknande metod använde gymnastiklektorn Kippen. En äldre herre som luktade så intensivt av tobaksrök att han var spårbar även när han var utom synhåll. Kippen började sina lektioner med att kasta upp en basketboll eller handboll som startskott för spelet som blåstes av när tiden var ute. Under spelet höll Kippen till i lärarrummet.
Mot slutet av de fem realskoleåren var det ganska stor omsättning i lärarkåren. Först kom en ung, lång man med lysande rött håt som omgående döptes till Tiilikatto (tegeltaket) Honom var det synd om . “Odjuret” = 30 tonårsbusfrön ställer höga krav på auktoritet. Tiilikatto var chanslös. Det blev aldrig tyst i den klassen. Mot slutet kom plötsligt rektor Yrjas in. Det blev tyst men halva klassen var inte på plats. Var undrade rektorn. Detta är de intresserade eleverna sa Tiilikatto. Alla ska vara intresserade sa rektorn. Det dröjde inte många dagar förrän Tiilikatto kastade in handduken.
Det låg säkert en hel del sanning i Kippens utskällning “Ni är inga busfrön! Ni är fullt utvecklade busar!”
Klassen bytte upp sig. Tiilikatto ersattes av Kurvanainen, en några och tjugo raffig kvinna och visst blev det tystare. En stor del av klassen var upptagen med att vid katedern ställa frågor till lärarinnan. Nu var det ingen brist på intresse. Samtidgt kunde de mest företagsamma kila in en hand både här och där för att få kurvkontakt. Studentklassen den våren bjöd med Kurvanainen på klassens avslutningsresa. Vet inte vad som ingick i resplanen men Kurvinainen blev gravid.
Efterträdaren, “Raketen”, avancerade snabbt från gymnastik till matematik, fysik, kemi och klassföreståndare . Kari och jag fick uppdraget att kopiera klassboken som någon hade rivit sönder. En fredag kom Raketen hem på kanelen till Båtsmansgatan för att se hur det gick med jobbet.
Erik Bergman kan jag inte glömma. Han gav mig högsta betyg i musikens teori men han tyckte jag brast i sång så jag fick bara ett streck. Själv var han tonsättare och dirigent, tvåa i Finland efter Sibelius. Här med sin tredje fru von Schoulz. Den enda gång han visade engagemang var när han kom in på 12 tons musik, inte tolv ton utan tolv toon
Så hade vi en biologilärare som höll till i en lokal med biograflutning, en gång använd som förhörslokal under inbördeskriget. Biologilektorns förtjusning var en skioptikonapparat. Den förutsatte att rummet mörklades, apparaten värmdes upp, den bok som skulle visas lades med rätt sida på glaset och se! det gick att läsa boksidan på duken. mer om denna lektor senare.
I femte klass gavs studie och yrkesvägledning. Jag hade ingen aning om vad jag ville bli så valet var att läsa vidare på gymnasiet.
