Fagerdal hade två årstider. Vinter när det var Lucia, Julgran, Julgransplundring och någon gång skridskoåkning på det frusna kärret på andra sidan vägen.
Sommar när det var spring i parken, klättra i träden där vi gömde oss för tant Hulda som ville att de äldre syskonen Lillemor och Kari skulle passa Kristina men det växte hon ifrån. Det var också hallon, smultron, äpplen, en gång bananer från första bananbåten men då fick jag titta på.
En tid fanns en tam Kaja. Kaja omkom genom att försöka flyga genom ett cykelhjul när hjulet snurrade.
Och en boxertik, Raija . Raija jagade dom få bilar som fanns på den tiden. Raija bar hem igelkottar fast taggarna stack hål i läpparna som blödde.
Det fanns ett utedass med mer än en ring som man kunde kika in i bakifrån men jag kan inte påminna mig att vi fick se några bakar.
En vår såg vi en ormboll. En massa ormar som hade slingrat sig samman på ett soligt ställe och kämpade för att få mest sol.
Men det som lever starkast kvar är julgransplundringarna. Det var värme, det var ljus, det var rött, det var gult, det var grönt. Läsk och godispåsar och nån present Det var fiol, det var piano men ingen tog det piano. Det var verkligen Bullerbyjular i Sörgårdens Fagerdal.
