Från Idrottsgatan på andra sidan Fyrisån kunde man se två skolor, den ana för blivande folkskollärare, den andra för gymnasieingenjörer. Den senare pekade Sven på och sa att den ska du gå på men det skulle jag inte alls. Jag skulle skicks tillbaka till Finland.
Det är fortfarande svårt att skriva om detta.
När jag gick första klass i Uppsala hade Kari redan rest till Finland. Hjälpsamma bekanta övertalade Tyyne att han givetvis skulle gå i finsk skola vilket gjorde att Kari fick gå om klass 2 när jag gick klass 1. Tyyne och Kari hälsade på i början av sommaren. Då gjorde Hambergs och Svallins en utflykt i två bilar, Siljan runt, en heldagsresa Dalarna. Jag blev inte riktigt klok på vem tanten var som Kari kom med. Dessutom pratade Kari lite lustigt. Finskan hade färgat av sig.
Kari och jag kom på ett sätt att fördriva tiden och, visade det sig, driva Sven mot vansinnets gräns genom att till en enfaldig melodi sjunga tvåstämmigt om sånt vi såg under resans gång:
En ko en ko en kokokoko
En häst en häst en hä hä hä häst
ett hu ett hu ett hu hu hu hus och så vidare tills Sven exploderade och det blev tyst i bilen
Rundan gick bra. Tyyne och Kari reste tillbaka till Helsingfors. Jag blev kvar i Uppsla men jag tror inte att jag riktigt fattade att det var tillfälligt, inte förrän det var en eller ett par dagar kvar.
Då grät vi ifloder alla tre.