Färden till Helsingfors gick per båt från Stockholm. På den tiden var Gamla Stan kajen för Finlandsbåtarna. Tullen hade sin kontroll i envåningsbyggnader, den fanns plats att parkera. Båten var inte speciellt stor. Det räckte med en landgång som lyftes fram för hand av ett par gubbar. Gångdäck var bara obetydligt högre än kajen. Högst en par tre bilar som lyftes ombord med kran fick plats. Osmo var min fasta punkt. Vi reste i däcksplats och det var verkligen däcksplats.

Vi hittade varsin tältstol typ solstol som vi ställde upp under ett  tak. Det hade tre väggar men var öppet akteröver. Vi var utrustade i vinterkläder och hade varsin filt. Resan skulle ta 24 timmar. Det var kallt. Det var långtråkigt

Vi hade smörgåsar och saft. Turades om att gå på toa. När Osmo var på toa kom en finlandssvensk man med fru. Mannen brydde sig inte om att jag sa att stolen var upptagen. Däcksstolarna var till för alla. Frun skämdes. Mannen satt kvar även när Osmo kom. En stor knöl.

Men vi kom fram så småningom. Det som sitter kvar är hissfärden från gatunivå till våning 7. Då Osmo sa att “så är man hemma igen” och jag i tanken försökte hålla med men det kunde jag inte. Jag var inte hemma. Jag var i en lägenhet på ett rum och kök med sovalkov. Köket var för matlagning, äta fick man göra i rummet som också var Tyynes och Paavos sovrum. Varje kväll ställdes där upp en tältsäng och två träbockar på vilket lades två två meter långa runda “stockar” som satt ihop med markistyg. Där skulle Tyyne sova. Vi tre bröder höll till i sovalkoven, en våningsäng och en vanlig. Det fanns en toalett med tvättställ. En gång i veckan gick alla till bastun som det fanns minst en av per kvarter. Läggdags var 1900. Jag vet inte hur många nätter jag borrade ner huvet i kudden under täcket för att dölja den gråt som kändes som den skulle kunna spränga bröstet.

I gryningen kvittrade Tyyne “Kuckeli ku, klockan är sju”. Då var det dags att vakna. Som en följd av bombningarna fanns det inte tillräckligt många skollokaler. Osmo och Kari hade tur, deras klasser hade förmiddagspass. Min klass började efter lunch. Det var en lång och tråkig förmiddag men det gav ju tid att läsa.

Nio månader till den sista maj året därpå. Sista maj var den dag då sommarlovet började i Finland. Sista maj blev den dag vi åkte hem till Sverige.