Tavastvägen

Tavastvägen som vi bodde på låg vid den röda pricken längst upp till höger. Den gröna linjen är vägen till skolan.

Den vackraste flickan av alla hette Anja. Anja hade långt blont hår och var den givna Lucian i klass 2 och 3. Ett tag fick jag för mig att jag skulle visa mitt  intresse. På väg hem sprang jag förbi Anja, stannade vid ett skyltfönster. När Anja gått förbi sprang jag om henne igen till ett nytt skyltfönster och så vidare men det gav inte mycket resultat så det hela rann ut i sanden.

Vid det gula krysset fick jag erfara att den enes bröd kan bli den andres död. Det var där jag blev överkörd av en kooperativ brödbil. Inte för att den var kooperativ utan för att jag sprang ut i gatan utan att se mig för tillräckligt. Vaknade i ett rum jag inte kände igen. Tyyne var där tillsammans med Siiri, en väninna som jobbade sim kock på en båt. Tyyne berättade att jag hade yrat om mamma innan jag vaknade. Jag hoppadess att det var Anna jag hade ropat på. Ville inte att jag hade ropat på Tyyne. Lika lite som jag ville prata finska under mina två första år i Helsingfors.

Min räddning fann jag vid den röda pricken längst upp till vänster, Berghälls Bibliotek med läsesal och bokutlåning. Där satt jag i stort sett varje ledig timme. Jag fick tillgång till ungdomsavdelningen. Indianböcker var fortfarande aktuella liksom böcker om djur som betedde sig som människor, klassiker som Greven av Montecristo, De Tre Musketörerna, Jack Londons Varghunden bland andra. En bok utspelade sig i Australien. Kommer inte ihåg vad den hette men hjälten blev nergrävd i en myrstack. Han klarade sig.