Jag småsprang en sen eftermiddag. Det gällde att skaffa sig ett lånekort så fort som möjligt. Vi hade flyttat från Tavastvägen och Berghälls bibliotek till Båtsmansgatan och Rikardsgatans huvudbibliotek. Lånekort krävde målsmans godkännande och email hade man inte ens drömt om.
Så jag sprang hemifrån till Rikardsgatan, fyllde i nödvändiga uppgifter, sprang till Båtsmansgatan för att få målsmans underskrift, Tillbaka till biblioteketför att få det splirrandes nya lånekortet.
Inte nog med det. Det nya kortet gällde även vuxenavdelningen så nu kunde jag läsa “Det går an” av Carl Jonas Love Almqvist eller Strindbergs “En dåres försvarstal”. Den senare skev Strinsdberg på franska.
Snobb. Jag fick leta upp en svensk översättning