Sven Hambergs kusin Solveig hade två grabbar ungefär jämnåriga med mig. Det var mellan en och två kilometer från deras gård till Solhem. Vi brkade leka när Anna och jag hämtade mjölk, ägg eller vad nu kunde vara. Det hände väl också att vi hälsade på bara för att.
En dag ringde telefonen. Solveigs man var på väg hem på sin lättviktare, 98 kubiks motorcykel där motor och bensintank var monterade på en herrcykel med 28 tums ballongdäck. Krävde inget körkort. Kunde komma upp i 70 km/timme. Var inte särskilt stabil men den här gången handlade det inte om stabilitet.
Framgaffeln gick av. Fritt fall framåt från full fart till tvästopp. Föraren dog på stört.
Det här var ju ett samtalsämne länge. Själv körde jag lättviktare i sängen innan jag somnade och framaxelbrott med fall framåt ingick. Många år senare skulle jag göra en närmare bekantskap med lättviktare.