Det var kanske inte bättre förr men det var häftigare åskväder.
Hos mormor och morfar i Fjuckby hände det att det sprutade “eld” en par meter ut från en väggkontakt. Jag har sett ett klotformat elektriskt fenomen sväva över en diskbänk. En natt tände blixten eld på en höhässsja. Under ett träd låg en ko på rygg med sina fyra ben i vädret.
Man fick lära sig att aldrig ställa sig under ett träd. Helst skulle man sätta sig i en bil.
För att öka åskskräcken cirkulerade vandringshistorier. En var om en bonde som rädddade sin lagård från att brinna ner genom att sparka på en rullande klotblixt så att den ändrade riktning. Lagården antändes aldrig men bonden blev lam i sparkbenet.
Jag såg aldrig den bonden och det gjorde inte dom som berättade om händelsen. Det var alltid en bekants bekant.