Under mina år i Solhem blev jag för första gången bekant med en luftstrupe. Bekant och bekant. Det hände sig att ett av flygvapnets jaktplan, en Mustang från F16 i Uppsala, störtade en bit öster om Viksta. Det blev ett utflyktsmål. Jag hade tydligen lärt mig cykla för jag kom till nedslagsplatsen per cykel. Det var den stora händelsen just då. Den samlade folk som diskuterade och lät sig informeras av några som visste mer en andra. Dom kunde peka ut ett smalt träd som hade fångat upp den omkomne pilotens luftstrupe. Vare sig strupen eller piloten fanns kvar.
Ett decennium senare kördes Djurgårdsloppet i Helsingfors, TT Motorcyklar och racingbilar. En av motorcyklisterna krockade med ett träd och dog. Hans luftstrupe hittades på en gren.
Så får vi ta ett stort steg framåt i tiden där i möter Paolo, då kirurg på Karolinska Institutet. Alla konstgjorda luftstrupar Paolo opererat dog. Institutet fick leta upp en ny kirurg och styrelse. Styrelsen utser fortfarande Nobelpristagaren i medicin.
