Minne! Jag har tappat mitt minne!
Är jag svensk eller finne?
Kommer inte ihåg…
Men jag kommer ihåg att en kväll när jag lagt mig på ovanvåningen i Solhem hörde jag att Anna och Sven hade himlans roligt. Vet inte vad dom höll på med men oj vad dom skrattade. Jag blev mer och mer avundsjuk och mer och mer ledsen. Till slut brast jag i gråt. Och på små barns vis grät jag väl högre och högre. Till slut lyckades jag. Anna och Sven kom upp och undrade vad som stod på. Jag berättade om något jag hört på nyheterna under dagen. Statsminister Per-Albin Hansson var död. Så grät jag en skvätt till. Föräldrarna undrade varför jag grät över det. Han hjälpte Finland sa jag.
Långt senare togs en liknande händelse upp i en deckare av pseudonymen Bo Balderson. I den kommer en statssekretare in från ett veritabelt störtregn som gjort statssekreteraren genomvåt från topp till tå. Rasande över läget tar statsekreteraren en Dagens Nyheter ur tidningshyllan och börjar frenetiskt riva sönder den för att få torkmaterial att stoppa i sina våta skor.
Tage Erlander råkar se detta och ser också att tidningen är dagens nummer som går till ett hårt angrepp mot Erlander och hans regering. Erlander blir rörd över Statssekreterarens uppenbara lojalitet. På stående fot beslutar han sig att befordra statssekreteraren till statsråd, till att börja med till statsråd utan portfölj.
Det kan ju ta lite tid att hitta såna.
https://www.svd.se/dags-trada-fram–bo-balderson-i-stor-svd-intervju
Vill understryka att jag inte har med Bo Balderson att göra annat än som läsare under åren 1968 till 1990. Jag har visserligen blivit intervjuad i Svd och min hustru och jag har två hundar men inte sexton barn. Så många skulle vara svårt att gömma undan. Dessutom, till skillnad mot statsrådet, skulle jag inte ha råd.