Det var första provet i matematik bortom de fyra räknesätten. Det var det första provet som gav mig klart underkänt.
Jag var döförbannad, frustrerad och kastade mig över matteboken när jag kom hem. Kanske till och med grät av raseri. Kommer inte ihåg hur länge jag satt med de kanske fem sidor som provet hade handlat om men plötsligt trillade bitarna på plats . Jag hade knäckt koden. Pytagoras var besegrad.
Efter det hade jag inga problem med matten men jag fick underhand se vad verklig matematikbegåvning var. En matteprofessor på Uppsala universitet var tjugosex år. Hans problem var att de flesta som inte hade träffat honom förut tog honom för en student eller vaktmästare.
Däremot kom jag aldrig så nära matematiken att jag i en formelrad kunde se samspelet mellan stjärnor i en galax eller mellan atomer i en molekyl. Ta grafen, den förening av kolatomer som är en atom tjock bundet på ett sätt så att det är bland det starkaste som finns, tål hög värme, leder elektricitet bättre än det mesta. Skulle kunna vara Harry Potters osynlighetsmantel i verkligheten men den gör dig inte osynlig, kanske på sikt osårbar.