Den här utsikten över Centralstationens entre’, Nationalteaterns torn och järnvägstorget såg vi ofta både från American Information Center AIC och från ett cafe’ som så småningom serverade Coca-Cola när 
skrämselpropagandan för denna dryck förlorat sin kraft. AIC var en tillgång. Där kunde vi hämta informationsmaterial som kartor med alla staterna som då var 48. Varje stat hade en liten bild som var tänkt att fånga just den statens särprägel. Dessutom kunde man låna hem tidningar som Life Magazine som gavs ut en gång per vecka från 1933 till 1972. Life inspirerade till den svenska bildtidningen Se, här med Zara Leander på omslaget.
Den gata som går till vänster om den mörka byggnaden till höger leder till Elisabethsgatan med Svenska Reallyceum. Bara ett par hundra meter från torget låg vad som då var Helsingfors modernaste biograf där vi såg “Den purpurröda manteln” i Cinemascope. Manteln som hade tillhört Jesus hade Richard Burton vunnit på tärning under Jesu kors. Summerar man alla reliksamlingar som säger sig ha en bit av Den Purpurröda Manteln skulle man kunna täcka ett par fotbollsplaner.
Ett under större än Cinemascope trots att Kari och jag gjorde vad vi kunde för att övertyga oss om att det vi såg verkligen var tredimensionellt
Om det var just denna gång kan jag inte svära på men en gång när vi var på bio och jag som vanligt tjatade “vad säger dom Vad säger dom” rann det över för Kari som fräste till att “skaffa dig glasögon”. Det gjorde jag. när vi kom till Uppsala. Jag vet fortarande i vilket hus och i vilket hörn optikern hade sin butik. När Sven och jag kom ut på gatan, jag med nya glasögon, då inträffade ett verkligt under. Jag kom ut i en ny värld. skarpa linjer, klara färger, Musik, Oh What a wonderful world, över hustaken.
